Bajsprat...

Denna veckan har både jag och Anton jobbat. Sune har med andra ord varit hemma en hel del själv. Vi har dock försökt att kompensera detta med extra långa promenader, extra mycket bus och god mat. :) Sune verkar inte ha farit illa och faktum är att han nästan alltid sover när vi kommer hem "och stör". I övrigt har Sune spatserat en runda på sailet, haft grillkväll och busat med Bella. Dessutom ägde den årliga kräftskivan med släkten rum under gårdagen. Både Merrack och Bella var där samt en hel del barn under 10 år, vilka älskade Sune. Med andra ord; "korven" har sovit gott i natt. Efter en tallrik havregrynsgröt (Sune har ätit pluttar - det nya fodret, berättar mera om detta nedan) ligger vi nu och, näst intill, sover i soffan framför tv:n. Det borde dock inte Sune göra (sova i soffan alltså) pga att han numera har börjat fälla valppälsen... All den sidenlena, mjuuuka, gosiga dunpälsen håller på att ramla av för att istället bytas ut mot "vuxenpäls" som har en mera utpräglad karaktär, tålighet och glans (samt strävhet...). Ja, ja. Det är bara att inse faktum. Sune håller på att bli en stor kille, stilig som få. Brudarna kommer säkerligen att stå på kö när det är dags ;)

Det nya fodret... Ja, vi har ju, som nämnts tidigare, bytt foder och börjat ge Sune Orijen istället för Royal Canin. Han har varit konstig i magen och konsistensen på det som efterlämnas ;) varierar minst sagt. Det värsta tycker jag, det är när Sune får kämpa för att kunna göra nr 2. Han är vanligtvis en nyfiken, glad och sprallig liten kille under morgonpromenaderna men sedan vi bytte foder har detta förändrats. Sune vill nämligen inte gå någonstans utan att ha bajsat först. GIVETVIS tänker jag, han har ju ont i magen och vem fan vill gå på morgonrunda då? Det hade inte jag heller velat! Tro fan att han strejkar! Men hur som helst... Efter att ha gått länge och väl och vankat på gräset för att Sune ska "få till det" utan resultat beslutar jag mig ändå för, varje morgon, att om vi påbörjar promenaden kanske Sunes mage kommer igång. Vi promenerar iväg. Eller rättare sagt; JAG promenerar iväg, utan Sune - han hänger i kopplet och om vartannat detta måste jag bära honom. Tillslut, i slutet av promenaden rusar han in i en buske och störtbajsar (vilket är ett nytt begrepp vi stiftat här hemma i samband med bajsbesvär). Efter ärendet är avklarat fullkommligt galopperar lille Sune hem, gladare än någonsin för att vara ute på morbgonpromenad. Efter bajset blir han alltså sig själv igen. !!!
Lyckligtvis bedömmer jag att besvären nu sakteliga börjat bli bättre - vi hoppas på föränding så att Sune kan få vara den där lilla glada spralliga varje morgon och bajsa NORMALT! Annars jävla BYTER JAG FODER!!! Men, men de som vet säger att detta foder tar ett par veckor att vänja magen vid, så vi ger det ett tag till! Jag återkommer med uppdatering av Sunes bajskonsistens. ;)

Jag arbetade sista dagen på sommarjobbet i lördags, igår. Trots sommarens slit så kändes detta, som alltid, något vemodigt. Nu känns det skönt med lite semester. Dock med betoning på LITE, för på onsdag denna veckan startar mitt nya jobb, det riktiga jobbet! Ska bli superspännande och roligt! Ser verkligen fram emot detta. "Semestern" (mina tre semesterdagar) kommer troligen att huvudsakligen spenderas i tvättstugan, i förrådet, samt i glasögonaffären. Måste nämligen både tvätta, städa ur förrådet samt beställa glasögon. Har även planerat att hinna med en låååång runda med Sune imon på morgonen! Samt kel, gos, kel och BUS! han är ju bara för gó! Då känns allt det andra också genast lite lättare! Tur att jag har lilla Sune!

Besök i Skåne - Så leker riktiga FRALLOR!

En regnig morgon förra veckan packade vi väskan och begav oss söder ut. Vår lille bil bar oss (inte, för vi lånade mammas och pappas)ända till Löddeköpinge och Lund. Tilbaka där jag hör hemma... Ja, så kändes det. Jag känner mig uppriktigt sagt mera hemma i södra Sverige än här i Karlskrona. Faktum är att mitt liv och mitt hjärta :) fortfarande finns i Lund. Det var i Lund allt hände... Nog om detta nu. Ni vill väl veta vad som hände och vad vårt ärende var. Sunes polare (de hade förvisso inte träffats tidigare) är bosatta i Löddeköpinge - Vi beslöt oss därmed för att åka dit och hälsa på. En hel vecka försökte jag att berätta för Sune att han snaaart skulle få leka med Elof och Nugatine. Sune tittade frågande på mig och undrade om typ om jag egentligen inte var riktigt klok, för vilka är Nugatine och Elof? Med Sune som ett frågetecken packade vi alltså in oss i bilen och åkte. Vi stannade i Lund för shopping, falafel och nostalgi. Sedermera bar det av mot målet på vår resa. Bostadsområdet i Löddeköpinge. Den där perfekta kombinationen av storstad, småstadsmys, landet och närhet till allt (till och med till havet och till Köpenhamn). jag säger det igen, mycket bra kombo - Löddeköpinge is the shit!


Vi blev givetvis väl mottagna av Johanna, Nicklas, Nugatine och Elof. Promenader, trevligt umgänge, fint väder och vin. Kunde inte bli bättre. Dessutom lekte Sune med de andra av samma ras timme in och timme ut. En nöjd liten Sune somnade senare på natten utmattad och totaltrött. Nu var lille korven inte som ett frågetecken längre, äntligen förstod han charmen med att leka med riktiga frallor. Om man 'är fralla leker man nämligen inte som andra hundar, det har vi nu fått erfara och jag är säker på att både Nicklas och Johanna (säkert flera fralleälskare också kan intyga detta. Frallor är galna och helt klart av ett eget slag. Andra hundar kan leka med korvarna en liten stund sen tröttnar dem. Frallor (eller korvar om du hellre vill) är outtröttliga och envisa som synden - riktiga små terrorister. Tänk att det kunde vara så roligt att leka, tänkte nog Sune. Det hade han nog tidigare aldrig kunnat drömma om. Lekens konsekvenser var dock en söndersliten överläpp (mycket sår efter att de hängt sig fast i varandra) samt en trött liten utslagen Sune i flera dagar efteråt.


...Men som sagt. Han somnade alltså gott den kvällen och det gjorde vi också efter utsökt mat, drinkar och vin samt en mycket trevlig kväll (som snart måste bli av igen - men då kanske i Karlskrona?). Vi fick äran att sova i gästrummet, vilket var mycket mycigt. Dessutom sov vi kanongott på madrassen som låg på golvet. Korven valde givetvis att inte ligga i hans tält utan i vår säng (vilket kunde vara okej denna gången då sängen var på marken). Det var mycket mysigt och korven snarkade lika mycket som vanligt. Enda nackdelen med att sova i samma säng som korven var att han flertalet gånger på morgonen försökte att väcka oss (på sitt sätt). Nu vill jag gärna definiera "sitt sätt". Korven gick alltså flertalet gånger över våra huvuden gärna med snoppen rakt i ansikten. Ja, ni hörde rätt. Vi ignorerade honom och snart gjorde korven ett nytt försök. Efter flertalet tappra försök av korven valde vi att vakna och stiga upp och det ska jag säga er; någon mera morgonpigg än korven får man leta efter. Man kan inte annat än att vakna när man ser hans enorma glädje och energi över att det ÄNTLIGEN är morgon. Hela han viftar på svansen som inte existerar. En frukost, en morgonpromenad, ett sista bus med vovvarna och ett adjö senare bar det av på förmiddagen.


Vi gjorde ett stopp i Jägersro på Jägerzoo - mycket värt omvägen. Vi införskaffade koppel samt hundkex och leksak. De hade mycket fint! Vi pratade dessutom med Helga (också stolt bulldogägare), mycket trevligt! Hoppas att vi får se mera av henne snart! Vi åt på BurgerKing och därefter åkte vi för en snabbvisit hos Antons syster och hennes pojkvän som nyligen blivit Malmöbor. Kaffe och kakor = aldrig fel! :)


Som om inte detta vore nog stannade vi även i Kristianstad på hemvägen för ett besök hos Chateau d´Albin, Silvana och Janne. Bus med hundarna Sune busade IGEN), kvällsmat och trevligt umgänge samt införskaffande av foder hanns med. Sedan bar det hemåt. Vi var inte hemma förrän sent på natten, men vad ROLIGT vi hade! Det var två mycket lyckade dagar. Sune sov sedermera i tre dagar pga allt frallebus och vi hade väldigt trevligt! Vi hoppas naturligtvis på att åka söderut snart igen!


Som sagt, nännas igen måste det nya fodret. Vi provar numera ett nytt (Orijen) vi hoppas att Sune ska trivas med detta, vi får se. Håll tummarna - än så länge är magen lite körig. Vi hoppas på att detta bara har med inställning av nytt foder att göra och att det ordnar till sig snart - annars får vi börja kalla korven för fisen istället eller byta foder igen. :D

Best In Show

Den 17:e juli 2010 startade med världens åskoväder och regn som forsade likt floder på vägarna. Yrvakna tittade vi ut genom fönstret och tänkte; "SATAN!"

Detta var nämligen dagen då Sune skulle på sin första utställning. Lisa, Robin och "kompis-Bella" kom tidigt på morgonen, i regnvädret, för att hämta oss och det bar av till Öland. Regnet fortsatte att vräka hela vägen fram till Ölandsbron. Anton och jag tittade på varandra och sa förskräckt; "Sune har ju aldrig varit ute i regn, detta är Sunes första regn Hur ska detta gå?" Men som sagt lagom till dess tt vi anlände på Öland började regnet att avta sakteliga. Dock var det dock fortfarande mulet, fuktigt och ganska kallt. Hur som helst, Sune lyckades, trots omständigheterna, att utsrätta sina behov på den anvisade "parkeringsängen" och med Sune tre kilo lättare promenerade vi mot utställningsområdet för att anmäla oss. Varken Bella eller Sune verkade särskilt bekymrade över det fuktiga gräset eller den lite kyliga luften. De båda vovvarna hade fullt upp med att spana in alla varelser av samma slag som, av en ren händelse, befann sig på samma plats som dem, just den dagen...

Inskrivningen gick, som väntat, bra. u böjade den lååånga väntan. Vi hade ju anlänt relativt tidigt och det var mängder av hundar, raser och sorter som först skulle bedömmas innan det blev Sunes eller Bellas tur. Det var STORA hundar, håriga hundar, små, små och små hundar, galna hundar, gula hundar, blåa hundar, ettriga hundar, majestätiska hundar med mera. Utbudet var stort. LAgom till strax innan att Lisa skulle gå med Bella i ringen sprack molntäcket upp och solen tittade fram så smått. v flyttade oss från våra plaststolar belägna under tak ut på gräset. Hellre sitta på en filt än på en plaststol var vi alla rörande överens om, dessutom satt vi, med hjälp av filten, mycket närmare ringen och kunde då mycket framgångsrikt heja fram Bella. Bella fick rosett (och blev BIR - bäst i ras) och gick därmed vidare till finalen. BRA, ROLIGT!, KUL!

Nu var det bara Sune kvar, lite nervöst faktiskt... Snaaaart, tänkte vi. Snart är det Sunes tur. Det var bara chiuaua innan. sedermera upptäckte vi att det inte var så "bara". Det var enormt många av den sorten. Små, många, vita och med guldkedja + strass... Suck det verkade aldrig vara vår tur. Men till sist hörde vi domaren; "Nu övergår vi till en annan ras; Fransk Bulldog; valpklass". NU var det vår tur!

Sune och jag spatserade fram och tillbaka i ringen. Han var mycket duktig (kan det ha berott på skinka jag höll stadigt i handen eller är han en naturbegåvning?). Domaren var förtjust. Sune och jag skulle "stå" framför domarna - det var dags för närmare bedömning. "Stå", försökte jag, "stå". Sune stod ända tills domaren skulle känna... Han stod visserligen en liten stund men sen tyckte han troligen att domaren var så rolig och snäll att han la sig på rygg för att busa och gosa, han rullade runt, slickade domaren och sprattlade. Bekymrat tittade jag på domaren och till min stora förvåning fann jag att domaren så lika förtjust ut som Sune gjorde! Hon älskade Sune. efter lite bus och myckt puss med domaren lyfte vi upp Sune på "bedömningsbordet". Han stod fint utan protest, domaren och jag var mycket nöjda. (berodde det på skinkan eller medfödd talang?). Definitivt på medfödd talang om ni frågar mig! Hur som helst, Sune blev BIR (bäst i ras). Han fick rosett och gick vidare till finalen! En stolt "pappa" stod utanför ringen och KRAMADES (med stort K) när vi kom ut med rostetten.

Många fika senare... Slutligen var det dags för den stora, efterlängtade finalen! Valparna först. Sune och tip andra valpar (alla valpar som blivit bäst i sin ras under dagen). Anton gick med Sune den här gången i ringen. Jag stod utanför och hejade på och berättade stolt för kvinnan som stod berdvid mig att det beiga ekipaget var mina killar. Jag sträckte på mig och såg hur underbart fina de var. Valparna med tillhörande husse/matte ställdes upp på rad och domaren ropade ut placeringen. 5:an, 4:an, 3:an, och jag tänkte "det här är ju första gången, första utställningen. Vi ser de som bra övningen så blir Sune säkert placerad nästa gång". 2:an ropades ut och sen hör jag i högtalarna: "Och Best in Show, Finast av alla; Chateau d´Albin Sune!" Jag trodde att mina öron ramlade av och ser sedan hur Anton och Sune spatserar fram till priset och 1:an. BArnligt glad rusar jag rakt in i ringen kramar Sune och Anton och fotograferar gärnet! Jag tackar domaren och ber henne, mitt i ringen, att fotografera oss ihop, "Familjen-Sune". Åh, vad roligt! Det är vår lille pojk det! Alla gratulerade och kom fram till oss för att lyckönska. Domarens sista ord till oss va "Lycka till med honom, han kan gå långt!" Åh, vad vi var glada!

För Bella gick det också bra, hon kom tvåa i finalen. KUL; KUL KUL KUL KUL! Med två rosetter var, nöjda och glada och framförallt STOLTA satte vi oss i bilen och påbörjade resan hemåt. En sak är säker, vi alla har fått blodadtand - snart blir det utställning igen! Och tro det eller ej, solen sken på hemvägen!

"Familjen-Sune"

Så här trött blir man av att vinna hela skiten...