Sune är numera stadig besökare på loppmarknaden i brunnsparken varje söndag. Vi har funnit att detta ett perfekt tillfälle för Sune att socialisera med andra hundar och med mycket folk (i alla åldrar). Idag investerade vi i en matservis, Sune verkade måttligt intresserad... Sune visar gång på gång för oss att han, av naturen redan, är en mycket social varelse som vill hälsa på alla och allt. Nästan samtliga loppisbesökare stannar, ler och undrar om de får klappa "den". (undrar om de säger "den" för att de inte vet om Sune är tjej eller kille, alternativt att de säger "den" för att det är så man gör med hundar? - jag tycker i alla fall att det är lite tråkigt, Sune är definitivt en egen individ med mycket personlighet!, men så tycker väl alla hundägare om sin hund?) Som Anton uttryckte det innan idag; "jag glömde bort att jag hade Sune på armen och undrade med ens varför alla damer i 40-årsåldern stirrade leende och mötte mig genom ögonkontakt". Vi har, hur som helst, funnit att "hundkontakt" är ett mycket spännande fenomen och troligen ett säkert kort om man känner sig ensam... Jag måste dock ge lite credit till alla de som faktiskt FRÅGAR om de får klappa - mycket bra! Jag avskyr de som bara slänger sig över honom och fullkomligt attackerar! (Sune fattar då ingenting!)
Vår bil har hål i ljuddämparen... Inte konstigt att Sune bajsar på sig när vi åker i den och att det blivit bättre nu när vi har lånebilen. Ja, du hörde rätt. Han bajsar i buren. Först piper han, sen bajsar han. Det blir alltid till att stanna vid första bussficka och ta fram våtservetterna med citrondoft från Ö&B (Tack gode Gud för dem!) Men som sagt - DET BLIR BÄTTRE! Han är numera DUKTIG! Senast han bajsade var förra tisdagen när vi skulle på kennelklubbens ringträning... pust och stön... Men jag tar på mig hela skulden. Det var jag som inte hade tid och vänta på att Sune skulle, nosa, nosa, nosa, nosa, nosa, klia sig, nosa och sedan bajsa. I mitt stressade tillstånd tänkte jag: "han behöver nog inte bajsa nu..." Ja, så ser vår vardag ut. Men, som sagt, vad skulle vi göra utan Sune?
Hemma hos "farmor och farfar" (Antons föräldrar) blev Sune vild och galen. Givetvis attackerade han hönsen och den enorma tuppen. Sune drar sig inte för någonting. Så om de hade haft bisonoxar innanför de där hönsnäten så hade Sune (jag garanterar) försökt att attackera. Det blev till att hålla i honom och avleda hans uppmärksamhet från hönsen med hjälp av ett tuggben som Inga-Lill hade hemma, vilket fungerade! Efter ett antal "tappade" kakbitar och skinkslamsor ("farmor och farfar" var ovanligt klumpiga idag) la sig Sune pladask under bordet för att sova. Sune är en hund som kan sova när som helst, överallt och hur mycket som helst! (gärna med benen vinklade åt alla håll). Han är bara såååå gullig!
Om ni undrar vad Sune gör just nu - han sover (helt utslagen under köksbordet). Vi ska laga middag, idag blir det hemlagadpizza tillsammans med Pontus och Carolina. Sune har aldrig träffat dem så det ska bli spännande, både för dem och för Sune antar jag. Ska bli roligt att träffa dem igen, det var länge sedan. Mat ska också sitta fint...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar